USA
Amerikaner, för oss européer är de en märklig företeelse vi inte riktigt kan ta på allvar. De för en utrikespolitisk som stundtals är hårresande, en inrikespolitik som är än värre och dessutom verkar gemene man vara klart svagt begåvad. Detta är i alla fall bilden vi har av en genomsnittsamerikan. Samtidigt har USA totalt lyckats skramla ihop fler nobelpris i naturvetenskapliga ämnen än resterande världen har tillsammans, något som är svårt att tro när man tittar på pinsamma klipp på youtube där miss america uttalar sig.
Det är lätt att skratta åt amerikaners negligens när de till exempel pratar om Europa som att det var ett enda land, men är vi egentligen bättre? Det är lätt att se flisan i någon annans öga och missa bjälken i sitt eget. Handen på hjärtat, hur många av USAs stater kan du räkna upp? Du kanske inte ens vet hur många de är?
Europa rymmer 44 nationer, något färre än USAs 50 stater således, men ändå känns det någorlunda jämförbart. Om vi tar det ett steg längre, vi skrattar ju trots allt åt att jänkarna inte lyckas lista ut att Paris är huvudstad i Frankrike, men skulle du kunna ge mig huvudstaden i Alabama? Det är lätt att skratta åt andra och sedan glömma bort att man inte är särskilt briljant själv.
För närvarande sitter jag därför och läser på om amerikanska frihetskriget/amerikanska inbördeskriget (för er som inte är det minsta historieintresserade är detta två olika händelser med ca 80 år emellan). Jag orkar inte vara ignorant och att veta så mycket om världen som man förväntar sig att världen ska veta om ens historia är det minsta som kan förväntas av varje individ. Jag ser det dessutom som ett bra tillskott till både allmänbildning och utbildning; dessutom är det ett fantastiskt komplement till ”Borta med vinden” som jag för närvarande läser.
Man vill ju inte råka springa på en Amerikan och kläcka ur sig att man tror att New York är huvudstad i staten New York för att sedan få skämmas när de förklarar att det faktiskt är staden Albany.
/G
