Handslaget
Som jag påtalat tidigare uppskattar jag att observera människor och hur dessa agerar, särskilt i grupp. Därför ska jag passa på att skriva ner några tankar om ett mänskligt beteende som är tämligen genomgående i allt umgänge, nämligen handslaget. Att ta någon i hand är, i den västerländska kulturen, en grundbult i närapå allt civiliserat umgänge och i princip oundvikligt för var och en av oss i vårt vardagliga liv. Vart du än är på väg i livet är det högst troligt att du kommer sträcka fram din hand och presentera dig när du kommer dit. Dessutom är det fortfarande så att många kontrakt ceremoniellt avslutas med ett handslag, även om det är signaturen på pappret som i realiteten har den största verkan.
Handslaget är viktigt för vårt sociala liv, det går inte att förneka. Dessutom är handslaget som fenomen extra roligt eftersom det existerar som igenkänningsgest, i olika former, i alla sammanhang från storbolagens styrelserum, ner till förorternas ungdomsgårdar. Alla hälsar på varandra, även om det sker på något skiftande sätt.
Vi har grabbarna som hänger utanför tunnelbanan och morsar på varandra genom handskakningen med fingrarna uppåt, vilket egentligen bara är en smärre modifiering av det handslag en statschef använder för att hälsa på en annan, det vill säga det med fingrarna nedåt. (Här kan också påtalas att hälsningen med fingrarna uppåt i princip har ersatt det mer formella handslaget i sportsammanhang.)
I olika sammanhang finns det alltså skiftande och varierande hälsningar, från formella handslag till fist-bumps. Vissa hälsningsgester är självfallet mer komplicerade än andra, men de flesta involverar händerna. Olika grupper har olika regler för vad som gäller och det kan betyda skillnaden mellan att vara inne eller ute när det kommer till gruppens gemenskap och förtroende om du vet hur det går till. Generellt ser man till exempel få regenter som fist-bumpar, i alla fall i offentlighetens ljus.
Standard ute i samhället är, som ovan nämnts, det klassiska handslaget. Alla hälsar på varandra på detta sätt och beroende på familjaritet, äkta eller föreställd, kan man även lägga till ytterligare element som en ryggdunk, en axeltryckning, eller till och med kram. I affärsrelationer är det allt som oftast det vanliga handslaget som gäller. I ditt arbetsliv kommer du att få skaka tusentals händer när du presenteras för nya människor och handslaget är en viktig del av det intryck du gör. Du sträcker fram din hand, den fattas av en annan, du säger ditt namn, personen mitt emot dig säger sitt och plötsligt är ni inte främlingar längre. Jag vill inte påstå att handslaget helt och hållet är make or break, men jag lovar att det är viktigare än man överlag ger sken av. En person med ett dåligt handslag blir dömd direkt, och det är alltid svårare att börja på minus och jobba sig upp än att starta från plus direkt.
Så vad finns det egentligen för saker man bör tänka på vid handslagstillfället? För det första, refusera aldrig en utsträckt hand, det är både oartigt och en smädelse mot personen som räcker fram den. För det andra, ingen gillar att krama en död fisk, att sträcka fram en livlös hand ger inget gott intryck. Handslaget är en del av ditt kroppsspråk och ett fast handslag visar att du är någon att räkna med (observera dock att du inte behöver kompensera för din icke så tilltagna penis-storlek genom att försöka krossa handen på den du hälsar på).
Om du befinner dig i en kylig utomhusmiljö, glöm inte bort att det är oartigt att skaka hand utan att ta av sig handskarna. I det fria får du alltså utsätta dina händer för kyla och väta i några sekunder för detta ändamål, jag tror att du överlever. Samma princip gäller glasögonen, det är en klar fördel att möta blicken från personen man hälsar på. Ett annat tips är att försöka att se trevlig ut, prova ett leende, vem vet, det kanske funkar.
Överlag är det viktigt att visa sitt deltagande i handlingen; många skakar hand helt maskinellt, utan att vara intresserade, och är med resten av kroppsspråket redan på väg förbi bort till nästa person. Detta beteende utstrålar att personen inte tycker att du är viktig nog för att lägga tid på, vilket inte ger ett gott intryck eller en bra känsla. Har du någon gång blivit utsatt för detta så vet du hur oartigt det är, upprepa inte misstaget mot andra.
En sak som delvis försvunnit är att man ställer sig upp när man hälsar, men jag tycker detta bör återinföras som etikett! Personligen tycker jag i alla fall att detta är en självklarhet, se resonemanget om deltagande ovan. En person som förblir sittandes medan den skakar någons hand intrycket av att den andra personen inte är värd besväret att ställa sig upp.
Finns det fler saker att tänka på? Självfallet, förmodligen fler än jag kommer ihåg att ta upp i detta korta inlägg, men nu har du några pointers att tänka på i alla fall. Ut och skaka händer och skapa kontakter, vem vet vad det kan leda till för möjligheter i framtiden!
Slutligen ett litet tips som har direkt sammanhang med handslaget i form av en introduktion. Vet du med dig att du har svårt att komma ihåg namn, försök med att upprepa namnet på personen som precis har introducerat sig för dig, på detta sätt sätter det sig enklare.
/G
