gsomigentleman.blogg.se

Amerikaner, för oss européer är de en märklig företeelse vi inte riktigt kan ta på allvar. De för en utrikespolitisk som stundtals är hårresande, en inrikespolitik som är än värre och dessutom verkar gemene man vara klart svagt begåvad. Detta är i alla fall bilden vi har av en genomsnittsamerikan. Samtidigt har USA totalt lyckats skramla ihop fler nobelpris i naturvetenskapliga ämnen än resterande världen har tillsammans, något som är svårt att tro när man tittar på pinsamma klipp på youtube där miss america uttalar sig.

Det är lätt att skratta åt amerikaners negligens när de till exempel pratar om Europa som att det var ett enda land, men är vi egentligen bättre?  Det är lätt att se flisan i någon annans öga och missa bjälken i sitt eget. Handen på hjärtat, hur många av USAs stater kan du räkna upp? Du kanske inte ens vet hur många de är?

Europa rymmer 44 nationer, något färre än USAs 50 stater således, men ändå känns det någorlunda jämförbart. Om vi tar det ett steg längre, vi skrattar ju trots allt åt att jänkarna inte lyckas lista ut att Paris är huvudstad i Frankrike, men skulle du kunna ge mig huvudstaden i Alabama? Det är lätt att skratta åt andra och sedan glömma bort att man inte är särskilt briljant själv.

För närvarande sitter jag därför och läser på om amerikanska frihetskriget/amerikanska inbördeskriget (för er som inte är det minsta historieintresserade är detta två olika händelser med ca 80 år emellan). Jag orkar inte vara ignorant och att veta så mycket om världen som man förväntar sig att världen ska veta om ens historia är det minsta som kan förväntas av varje individ. Jag ser det dessutom som ett bra tillskott till både allmänbildning och utbildning; dessutom är det ett fantastiskt komplement till ”Borta med vinden” som jag för närvarande läser.

Man vill ju inte råka springa på en Amerikan och kläcka ur sig att man tror att New York är huvudstad i staten New York för att sedan få skämmas när de förklarar att det faktiskt är staden Albany.

/G

Såhär ser min litteraturtrave för den närmsta tiden (förmodligen närmaste året) ut! Jag var iväg igår med en god vän och plundrade Myrorna i Skärholmen på en rad böcker för 10-20 kr st. Helt fantastiskt! Dock misstänker jag nästan att någon av er har läst mitt tidigare tips och varit där och plockat upp en hel del bra material, då det kändes något utplockat jämfört med hur det brukar vara. Hurusom kom jag hem med åtta nya böcker som förhoppningsvis både kommer att underhålla och bilda mig.

Jag har lite taktiskt tänkt ta mig ann ”Borta med vinden” lagom till veckoslutet. På fredag ska jag upp till Falun en sväng och föreläsa och sedan väntar många långa timmar hem på tåget (även om det är både snabb- och direkttåg). Således behöver jag en riktig bastant historia att förkovra mig i för att tiden inte ska kännas bortkastad, och ”Borta med vinden” har stått på läslistan sedan en tid.

Att påbörja en så tjock bok, drygt 1000 sidor, ger mig dock en speciell typ av ångest. Presumerat att jag håller mitt vanliga tempo kommer det ta mig ungefär fem-sex veckor att tugga mig igenom boken (om det visar sig att den är fantastisk kommer det självfallet att gå snabbare). I böckernas värld känns fem veckor lite som ett giftermål, man är fast med historien och karaktärerna tills dess att man tagit sig igenom. Ibland är detta en styrka och ibland är det förbannelse. Att man känner sig kedjad vid boken är ett faktum som gör att de riktigt digra böckerna har en tendens att bli liggande kvar i bokhyllan, eftersom man drar sig lite från att påbörja dem och därför hellre väljer något i storlek som motsvarar en till två veckors läsning.

Dock gläder jag mig med tanke på att många av mina allra bästa läsupplevelser har varit relativt mastiga böcker, ”Shantaram”, ”Atlas Shrugged” och den fantastiska ”Moment 22” för att nämna några. Således: heja ”Borta med Vinden”, kom och slå mig med häpnad!

/G

Hittills har det jag skrivit här handlat till stor del om en crashcourse i hur man skaffar sig en bättre stil (jag är själv i uppstartsfasen av att förbättra min garderob) men nu är det dags att prata annat.

Vad krävs egentligen mer av en gentleman än att han klär sig bra?

En gentleman bör besitta en lång rad kunskaper, men vilka dessa är har både förändrats något med tiden och beror till viss del på inom vilken kultur man lever. Till exempel var fäktning och pistolskytte naturliga delar i gentlemannens värld för säg 200 år sedan, men kan knappast sägas vara essentiella kunskaper att inneha idag. Det handlar egentligen om att uppvisa en viss världsvana och att ha kunskaper nog för att kunna göra detta.

Själv har jag snöat in lite på bildning, både i formen allmänbildning (det vill säga att hänga med i samhället, debatten, läsa nyheterna och hålla sig a jour) och i formen av mer klassisk bildning (för att citera Wikipedia: ”bildning är den utveckling av personligheten och odling av själsliga förmågor som anses följa av högre studier och förkovran i viss litteratur”).

För att uppnå bildning bör man alltså på något sätt utbilda sig, helst i filosofi om man ska hålla strikt på de klassiska värderingarna. Dessutom är det en fördel om man kan lägga en och annan bok till handlingarna över tid. Viktigt är också vilken typ av böcker man förkovrar sig i, för att bli ”bildad” räcker det inte med att man läser en och annan halvdassig svensk deckare på badstranden varje sommar. (Observera dock att det såklart alltid är bättre att läsa än att inte läsa, oavsett vad det är man läser. En bra ingång till att börja läsa seriösare litteratur är att öva läsvanan på just underhållande böcker. Till exempel lär ”Snabba cash” och Stieg Larsson-böckerna ha fått många svenskar att börja läsa.

Att läsa har många fördelar, det ger dig till exempel ett rikare språk och du blir bättre på att skriva och formulera dig (vilket man har nytta av oavsett vem man är, de flesta av oss måste exempelvis skriva CV och personligt brev några gånger i livet). Slutligen förändras ditt perspektiv på saker och ting genom att författaren guidar dig igenom sina tankebanor, läs exempelvis Ayn Rands, Atlas Shrugged, och försök att inte bli påverkad(!).  

Personligen försöker jag läsa ungefär en timme om dagen, i mitt lästempo renderar detta ungefär 35-40 sidor dagligen, beroende på bokens karaktär. Omräknat på årsbasis blir detta ca 12'775 sidor. Jag förstår att de allra flesta inte har tid att göra en sådan uppoffring ur sitt dagliga liv (för mig är det ingen uppoffring, eftersom jag ser fram emot kvällens lässtund med glädje och nyttjar den som en sorts meditation och avslappning), men även en liten läsinsats varje dag leder till stora effekter.

Ponera att du bara har tid att läsa tio sidor varje dag, något som de allra flesta borde kunna klämma in, till exempel i kollektivtrafiken. Tio ynka sidor om dagen leder ändå till 3650 sidor om året, eller om man räknar om det i böcker: nio avklarade böcker på ett år om standardboken presumeras vara 400 sidor. Över en livstid kan således vem som helst samla ihop både ett hyfsat bibliotek och förhoppningsvis en allt annat än hyfsad bildning.

Jag försöker läsa böcker som har kategoriserats som sk. klassiker eller moderna klassiker, det vill säga böcker som antingen ansetts väldigt bra, eller som varit banbrytande för sin tid. Jag har märkt att det finns en anledning till att klassiker anses vara klassiker, och de allra flesta ärr definitivt läsvärda. Många av klassikerna innehåller också i viss mån filosofiska undertoner som får en att tänka efter och ifrågasätta sina egna perspektiv på världen.

Sedan sommaren tog slut har jag, utan inbördes ordning, tröskat mig igenom:
Hundra år av ensamhet, Papillon, Vredens Druvor, Mörkrets hjärta, Röda rummet, Hemsöborna, Catcher in the Rye (tyvärr en av de böcker som inte riktigt levde upp till standarden) och nu senast Lolita.

Jag läser dock såklart inte enbart ”seriös” litteratur, ibland är det roligt att slappna av med något mer lättsinnigt. Just nu har jag till exempel jag givit mig på lite science fiction i form av Isaac Asimovs stiftelsetriologi. Alltför slavisk jakt på bildningen riskerar göra att man tappar sugen tillslut, därför är en blandning bra.

Mitt tips blir alltså: Släpp den där smartphonen du så ofta trycker din näsa emot på bussen och vila blicken i något litterärt av lite högre klass istället. Över tid ger det effekt.

/G