gsomigentleman.blogg.se

Dagens i-landsproblem: För första gången sedan jag kom på idén har Fancy Friday visat sig vara en börda snarare än något roligt. Imorse stod jag och botaniserade i garderoben och tänkte välja någon slapp piké eller dylikt, i alla fall innan jag insåg att det var fredag. Jag fick hänga tillbaka mitt enkla klädval och försöka ruska fram något nytt, vilket inte var det enklaste med tanke på den knappa tiden tills bussar skulle påstigas, etc.

Klockan tickade obönhörligt medan jag kunde konstatera att de flesta säkra kort befann sig i tvätten, alternativt var ostrukna, och att jag således skulle behöva kreera en outfit på någorlunda fri hand. Det började bli bråttom när jag tillslut krängde på mig något som i rummets dämpade belysning såg rätt trevligt ut, en skjorta med breda grå och vita ränder, en mörkblå kofta och en mörkblå slips med blommotiv. Glad i hågen tågade jag till bussen i rasande takt och kände mig nöjd med att leva upp till stilnivån under ännu en fredag, detta var dock innan jag anlände till jobbet.

I lokaltrafiken hade som vanligt min slips dolts av en halsduk och det var inte förrän väl på jobbet som jag insåg att slipsen och koftan hade två olika blå nyanser som inte riktigt matchade varandra, något som inte syntes i det relativa dunklet vid min garderob. (Bara för att två föremål bär samma färg behöver det alltså inte betyda att de matchar varandra, eftersom det kan föreligga kulörskillnader som gör att kombinationen ser skev ut.) Hurusom kan detta såklart låta som en väldigt trivial sak, men det störde mig till den mildra grad att slipsen fick förpassas till skrivbordslådan så fort jag fick möjlighet därtill. (Skjortan är tyvärr så starkt mönstrad att den inte gärna kan bäras utan en kofta och därför var det slipsen som fick vika.)

För att parafrasera ett känt svenskt ordspråk: så kan det gå, när inte lampan är på. Kontrollera alltid att matchningarna du gör faktiskt ser bra ut i ett någorlunda naturligt ljus också.

/G

 

Fancy Friday idag, jag hoppas att du är vackert klädd! Själv bär jag dagen till ära vit skjorta med täta ljusblå ränder, röd slips och blå kavaj. Dagens inlägg ska faktiskt handla om just kavajer och kostymer.

I det casualklädda Sverige kan det ibland ta emot att kränga på sig kavajen, eller ännu värre kostymen, och kila iväg till jobbet/utekvällen/etc. Man står där framför spegeln, vänder och vrider på klädvalet och fegar sedan ur och tar ett par udda byxor istället för kostymbyxor, kofta istället för kavaj, eller hänger tillbaka slipsen man valt i garderoben. Jag vet, jag har också varit där, ibland orkar man helt enkelt inte sticka ut med sin stil genom att vara mer välklädd än alla andra närvarande.  

Jag vill dock påstå att det finns en väldigt stor nytta med att gå i dessa något uppklädda kläder även vid mindre formella tillfällen, allt för att bygga ”kostymvana”. Att göra något tillräckligt mycket gör att man undermedvetet vet hur det ska gå till och att man hanterar det med snarast slentrianmässig säkerhet även i ett skarpt läge. Nu tänker ni, ”vad yrar han om? Skarpt läge för kostym, när skulle det vara?”. Tänk er följande situation. Ni har letat efter ett passande jobb ett tag och plötsligt öppnar sig drömchansen, den där once in a lifetime-möjligheten som bara inte kommer att komma igen. Ert livs viktigaste arbetsintervju väntar, på ett företag där det gäller att göra ett korrekt intryck och ni vet att det förväntas av er att ni kommer dit välklädd.

Plötsligt står ni där på morgonen innan intervjun ska gå av stapeln, ni tömmer hela er garderob för att hitta den perfekta kombinationen och landar tillslut i en kostym som ni sällan, eller närapå aldrig, har använt tidigare. Du dyker upp till arbetsintervjun klädd i ett plagg som du inte riktigt har gjort till ditt eget, troligen har du bara använt det vid studenter, konfirmationer och begravningar. Hur ska du kunna imponera under arbetsintervjun och med självförtroende visa att du är rätt man för jobbet när allt du känner dig är utklädd?

Således finns det en poäng i att ta på sig kostymen, eller i alla fall kavajen, närapå dagligdags för att bygga den vana som ger den där självklarheten i att bära kostym som bara finns hos en försvinnande minoritet män i Sverige. För att låna några bevingade ord, ”A man should look as if he has bought his clothes with intelligence, put them on with care and then forgotten all about them.” Detta är omöjligt att uppnå så länge du inte når den nivå att du är helt bekväm med att bära plagget, så ut och öva med er!

/G

Jag minns när jag var sjutton år och mitt största stilistiska framsteg på den här sidan millennieskiftet var att införskaffa ett par svarta sneakers med vita ränder från Adidas (de finns förövrigt fortfarande i min ägo som gräsklipparskor lustigt nog). Efter att sedan urminnes tider ha gått runt i gympadojor av okänt fabrikat var detta höjden av stil och jag tyckte verkligen att jag hade kommit långt på vägen mot att bli ”mer välklädd”, dessutom var jag ivrigt påhejad av en tjejkompis som mer eller mindre låg bakom köpet. Dressade skor i gymnasiet? Det var något som inte ens fanns på världskartan.

När jag nu tar på mig samma, eller liknande, skor kan jag inte låta bli att känna mig både naken och underklädd. Det ser, i min mening, ofta slarvigt ut med sneakers och de allra flesta utstyrslar höjs kraftigt av ett par vettiga skodon. Således spatserar jag för tillfället runt i ett par dressade skor, dock inte randsydda. Spontant känner jag att jag snart är på väg att ta det här steget igen, nya skor och känslan av ”usch” inför det man lämnat bakom sig.

Jag tänker snart köpa mig mitt första par randsydda skinnskor, ett enormt steg både kvalitéts och prismässigt för mig som är van att lägga sisådär 500-1000 kronor för ett par skor. Jag kan redan nu föreställa mig hur jag sedan kommer att se på mina nuvarande Eccoskor i goretex och rysa vid tanken på att jag hade dem som ”finskor”.

Jag tänker mig att det finns människor därute som tittar på mig på samma sätt som jag tittar på ungdomarna i för stora huvtröjor och utslitna sneakers. Jag anser att jag klär mig helt okey i alla fall, men jag gissar att de ser på mig o tänker ”svarta skor till blå byxor? Men lilla gubben!”. Eller, ”ska du verkligen ha en guldfärgad klocka till ett silverfärgat bältesspänne?”.

Jag är mitt i förvandlingen, så jag har helt enkelt inte hunnit köpa på mig nog med grejor i rätt färgskalor för att jag kan matcha hela min outfit i alla lägen. (Bruna skor kräver blå/grå jacka, brunt bälte, och brunt armband på klockan t.ex.) Alltså lär de som har tagit konceptet hela vägen se nedlåtande på mina, om än tappra, smått ofullständiga försök till stil.

På något sätt finns det alltid en nivå över ens egen. Förmodligen kommer någon även att titta på mina nya randsydda skor (som jag känner är ett stort stilistiskt steg åt rätt håll) och tycka att jag slösar bort pengar för att jag inte lagt det dubbla pengamässigt på ett par ”riktiga” kvalitetsskor. Utveckling måste få ta sin lilla tid och jag tror att det är viktigt att inte tappa perspektivet. Man får helt enkelt minnas hur man var (och vem man var) när man gled runt i sneakers och acceptera att många andra fortfarande är kvar i det stadiet (och är lyckliga där). Man ska inte döma folk, även om det är svårt att låta bli ibland, utan istället hjälpa dem som vill ha hjälp att ta nästa stilmässiga steg. Resten får fortsätta krama sina sneakers bäst de vill.

/G

Imorgon är det (äntligen) fredag, och därför uppmanar jag er alla att klä upp er lite extra. Fira in helgen genom att ta kavajen till jobbet, eller varför inte kränga på dig en slips, putsa finskorna, eller vad nu du själv känner för. Varför denna extra möda frågar du dig? För att man mår bra av att klä sig fint! Något som allt för ofta glöms bort i detta ”mysklädernas” förlovade land.

I Sverige har den alldagliga klädseln helt tagit över många arbetsplatser, skjortor, slipsar och kavajer lider en tynande tillvaro längst in i många herrars garderober. I de branscher som förr införde casual friday som en motreaktion på den strikta klädseln (som då¨bars var dag) är det nu accepterat att dyka upp i princip samma kläder som man glider runt i hemma.

Casual friday är i min mening ett otyg! Förvisso hade det en funktion på den tid då det var kostym och slips som gällde veckans övriga dagar, men i det moderna Sverige är fallet inte så på 99% av alla arbetsplatser. Nu har den vardagliga klädseln helt tagit över och jag känner att det behövs en motreaktion!

FANCY FRIDAY.

Lägg uttrycket på minnet, för förhoppningsvis dyker det upp på en arbetsplats nära dig snart. Bli en missionär för de välklädda gentlemännens budskap. Klä upp dig imorgon och visa vart skåpet ska stå! Om någon frågar så hänvisa till att det är fancy friday, så småningom tar begreppet spinn.

Kom ihåg var du hörde det först!

/G