gsomigentleman.blogg.se

Jag skulle vilja parafrasera Sagan om ringen och säga att ”en gentleman är aldrig sen, han anländer precis när han menar”, men detta vore en osanning. Sanningen är att det är högst dåligt hyfs att komma sent, en regel som människor överlag dock verkar tycka att det är ok att tumma tämligen ofta.

Personligen har jag ett ganska ansträngt förhållande till tiden och det faktum att den undan för undan passerar. Jag gillar inte det faktum att jag får mindre tid kvar för att uppnå allt det jag önskar för var sekund som passerar. Detta har lett till att jag blivit en väldigt planerande människa och att jag har väldigt lite till övers för så kallade ”tidsoptimister”.

Genom sunda rutiner försöker jag att maximera nyttan jag får ur varje dag, till exempel genom att läsa böcker på bussen, äta frukost framför datorn så jag kan läsa tidningen, promenera istället för att åka kommunalt så jag får lite frisk luft, etc. Tusen små tweaks i livsföringen har tillkommit på grund av att 24 timmar per dygn helt inte räcker till för att åstadkomma allt det jag önskar få ut av en dag.  

Många gånger avfaller jag dock från dessa mina rutiner för att kunna göra andra saker, till exempel träffa vänner. I relationen med andra människor kan dock en viss friktion uppstå om man inte har samma förhållningssätt till tid (i alla fall om man inte känner varandra väl och kan agera därefter). Personligen anser jag det som en förolämpning om någon inte dyker upp som avtalat och har jag väntat längre än en kvart är risken även överhängande för att jag åker och gör något annat. Det behöver knappast förtydligas att detta har lett till en del konflikter. Jag anser att min tid är alldeles för värdefull för att kastas bort på någon som uppenbarligen inte inser dess värde. Tid är den finaste gåva man kan ge en annan människa, ty det finns inget sätt att tjäna tillbaka sin tid.

Ibland kan dock verkligheten kräva att man uppfinner speciallösningar. Jag har en nära tjejkompis som jag alltid ser till att själv vara 10-15 minuter sen till mina möten med, så att jag ska slippa vänta så länge på henne. Utan denna praktiska lösning skulle hon och jag till exempel aldrig kunna ses, så lite pragmatisk får man ändå vara.

Sanningen är att tiden och vår uppfattning om vad som är acceptabel tidpassning ligger till grund för väldigt mycket. Realiteten är till exempel att om du inte är tio minuter tidig till en arbetsintervju så är du sen. Genom att komma precis på minuten eller (ännu värre) efter angivet klockslag, visar man med otvetydig klarhet att detta inte är något särskilt viktigt. Detsamma gäller när man ska möta sina vänner, kommer du sent tolkar jag detta som att du inte bryr dig och varför skulle jag då lägga min tid på dig?

Självfallet ska det finnas rim och reson i de säkerhetsmått man tar till för att vara i tid, på grund av livets nycker blir alla sena någon gång ibland. Här spelar kommunikation en viktig roll, skicka ett sms eller ring och berätta att du blir sen och det mesta kan förlåtas om beteendet inte upprepas alltför ofta.

Man kan såklart överdriva även åt andra hållet utan att det blir särskilt lyckat: I och med att jag är en sådan tidspessimist anländer jag ofta en halvtimma för tidigt och får fördriva min tid med att till exempel läsa en medhavd bok, tills dess att det blir acceptabelt att kungöra sin ankomst (tio minuter tidigt).

Att jag har denna strikta hållning till tid innebär också att det ibland kan bli en del problem med kommunikationen mot andra människor. Jag har faktiskt börjat skriva ut (i till exempel mina inbjudningar) att när jag säger 19.00 så menar jag 19.00 och inte 21.00 som de flesta brukar behaga att dyka upp för att inte riskera att vara först på plats.

Ärligt talat verkar man få mindre och mindre tid över ju äldre man blir, i alla fall innan pensionen. Dagis --> grundskola --> gymnasium ---> arbetsliv… ständigt verkar det bli värre. Att arbetslivet har neutraliserat en hel del fritid ur min vardag har dock varit bra i ett avseende: jag har lärt mig att prioritera. Genom att tänka igenom vad som egentligen känns viktigt att hinna med har jag kunnat rensa bort en hel del onödiga företeelser (och människor för den delen) ur min vardag. Livet är för kort för mediokra saker och hyser alldeles för mycket potential att vara fantastiskt för att slängas bort på mediokra människor.

Så tänk på det nästa gång en vän ringer och frågar om ni ska ses, det personen egentligen frågar är om du kan tänka dig att ge upp en bit av ditt liv för att spenderas med denne. Att personen ens har ringt är dock något av en komplimang eftersom din vän då uppenbarligen tycker att du är värd en bit av hans/hennes liv.

/G