Engångskavajen
Jag vet att jag allt som oftast predikar om hållbarhet och kvalité i mina inlägg, men idag gjorde jag ett avsteg från min egen policy i rena rama paniken. Då det visat sig att jag ska föreläsa lite i yrket (tydligen inför ett fyrtiotal personer, på fredag) kände jag ett stort behov av en lite mer avslappnad kavaj. Normalt är jag, likväl som många av männen i detta avlånga land, bärare av den tråkiga svarta kostymen. Ska jag föreläsa vill jag dock utstråla allt annat än begravning och dessutom var det osäkert ifall min svarta variant skulle hinna hem igen från kemtvätten.
Utöver denna stress så var förutsättningarna sådana att jag imorgon inte skulle ha tid för shopping alls, detsamma gällde fredag. Idag var alltså sista chansen att hitta en kavaj och jag kände spontant att nattens mardrömmar skulle innehålla element av kavajlöst föreläsande om jag inte hittade något att ha på mig. Jag var som sagt verkligen ute i sista minuten och sprang därför stressat in på närmsta HM för att köpa en ”engångskavaj”.
Jag hade jag inte direkt höga förhoppningar om att hitta något vettigare än just den sista-minuten-lösning jag var ute efter. Turligt nog fyndade jag en variant som både var blå och satt riktigt bra för väldigt överkomliga priset 600 riksdaler. Bortser man från att materialblandningen är ett skämt i kavajsammanhang (nästan 70 % polyester), kändes den som ett stabilt köp som ”engångskavaj”.
Således får den ta mig igenom fredagen och sedan kan den få följa med på äventyr som jag inte skulle ta med en finare kavaj på. Jag skriver just ”engångskavaj”, inte för att jag kommer att använda den endast en gång, utan för att man med en billigare kavaj uppnår en sak som man inte uppnår med en dyrare och bättre variant: en billig kavaj behöver man inte vara rädd om. En engångskavaj kan man ta med på den där blöta krogrundan, släpa med till stranden och det spelar ingen roll om den blir skrynklig, ynklig och sliten. Det gör helt enkelt inget om den förstörs eftersom den ändå (i sammanhanget) var så billig. En filosofiskt ganska avslappnad känsla för oss som normalt är (nästan alltför) rädda om våra kläder.
Att jag kände mig tvingad till att panikhandla något kvalitetsmässigt halvdant känns dock som ett tydligt symptom på min underliggande kavaj/kostymbrist, något jag vid tillfälle definitivt måste kurera permanent.
/G
