gsomigentleman.blogg.se

Idag ska jag skriva om ett av mina stora irritationsmoment här i livet, nämligen gångtrafikanters brist på logik och hyfs. Var gång jag är ute och rör mig bland folk kan jag inte undgå att bli aningen irriterad över att en del människor inte verkar förstå att det är ett samspel med andra människor att ta sig fram i den här staden. Det är folk som står på fel sida i rulltrappan, mammor som går i bredd på smala trottoarer med sina barnvagnar och söndagsdrömmare som stannar mitt i dörröppningar utan att förstå att de är i vägen. Många är syndarna och nu ska de få sig en känga.

Att ta sig från plats A till plats B till fots i Stockholm kan vara något av en utmaning. Inte bara måste man akta sig för taxichaufförer som tolkar stopplikter och rödlysen som de vill, cyklister som rusar fram i hundratjugo knyck, medan de frenetiskt pumpar pedalerna och bryter mot trafikreglerna, men man måste även hålla koll på sina medgångtrafikanter. Alltför många verkar inte riktigt förstå att det skulle bli bättre för alla om lite vett och etikett blev allrådande angående hur man bör gå.

Några passande regler för allas trevnad:
1. Håll till höger för att undvika konfrontationer och låta människor ”köra om” på vänster sida. (Förutom om du går på en väg som trafikeras av bilar, då ska du självfallet gå på vänstersidan.)
2. Om du ska stanna, gör detta ur vägen och inte precis efter dörrar, tunnelbanespärrar eller i trappor.
3. Stå till höger i rulltrappan, se regel 1 ovan.
4. Om möjligt, anpassa din fart till dina medgångtrafikanter, gör det annars möjligt för dem att passera.
5. Det är ingen mänsklig rättighet att få gå tre i bredd med dina vänner, eller att rulla barnvagnarna bredvid varandra, lämna utrymme!
6. Råkar du stöta in i någon eller kliva på dem, be för bövelen om ursäkt!

Människor som går långsamt och utan tanke irriterar mig nog mest av alla. Inte sällan har jag bråttom när jag är på väg och överlag önskar jag inte att slösa mer tid än nödvändigt på att färdas till fot. Ofta står då någon tölp mitt i vägen. (Observera att jag inte vänder mig mot människor som av olika anledning inte kan hålla en hög fart, tillexempel åldringar, eller halta och lytta.) De långsamtgående är dessutom samma människor som alltid går mitt på trottoaren, till synes för att effektivt förhindra att andra kan passera bakifrån, och som närsomhelst kan stanna abrupt för att titta på något. Samma kategori människor tillhör dem som kan stå mitt i trappen på Slussens tunnelbanestation, för att vänta på sin kompis, utan att förstå att de dämmer upp flödet av människor och orsakar både köer och irritation (exempel tagit ur verkligheten).

Dessa ovan nämnda beteenden uppvisas ständigt över hela vår stad, men värst är det troligen i tunneln mellan pendeltåget och tunnelbanan på T-centralen. Där kan vem som helst beskåda den totala gånganarkin närapå dagens alla timmar. Inte finns där bara människor som både går långsamt, i bredd och vägrar låta folk passera, men det finns även motsatsen: folk som har så bråttom att de tror att det kommer gå snabbare att ”köra mot trafiken”. Det vill säga, folk som kommer sicksackande mot strömmen på ”fel” sida, drivna av desperationen efter att ha suttit fast bakom någon långsamtgående.

Varför finns det inte en grundtanke med att alla gående håller så långt till höger det går, vilket skulle ge möjlighet till ”omkörning” till vänster? Precis som på motorvägen helt enkelt! Detta skulle leda till att de långsamma kan få gå hur långsamt de vill, utan att orsaka irritation eller bli påsprungna av de som skyndar på, och de snabbgående kan få blåsa förbi i vilket tempo de vill. Dessutom slipper de som vill förbi sicksacka vilket troligen gör hela gångupplevelsen bättre för alla inblandade.

/G