Att skriva anonymt
Förklaringen till att jag känner ett behov av ett visst mått av sekretess är egentligen ganska simpel: Anonymiteten finns till utav både respekt för min arbetsgivare och respekt för mig själv.
Om jag gick ut med namn och bild här så skulle förmodligen 99,9% av er inte ha en aning om vem jag var, men den där sista lilla biten folk, som förknippar mig med min yrkesroll, skulle måhända undra om de åsikter jag publicerar här (t.ex. i politiska frågor) är representativa för min arbetsgivares.
Bedriver jag en blogg vill jag kunna uttrycka mina tankar, känslor och tala fritt till hundra procent, utan begränsningar. Det kan jag inte, med gott samvete och helt avslappnat, göra ifall jag går ut med namn och bild. Således denna slöja av sekretess.
(och vad kan illustrera denna mentala maskering bättre än den belevade gentlemannen V:s mask från V for Vendetta?)
/G
